Vägen ut av Harry Martinson är en djupgående skildring av en föräldralös pojkes liv mellan 12 och 16 år under åren 1917-1920. Berättelsen följer Martin, som efter att ha blivit utackorderad till en bonde, istället finner sig själv i arbete med torvbrytning. Trots hans drömmar om att bli sjöman, kämpar han med att anpassa sig till det hårda livet och dras ofta bort från verkligheten av sina fantasier. Genom sina upplevelser, inklusive konflikter med sin fostermor och en stor skogsbrand, ger Martinson en inblick i både den unga Martins inre kamp och den tuffa sociala verklighet som präglade Sverige under första världskriget.
Rollistan i Vägen ut speglar en tid präglad av osäkerhet och längtan, där Martin möter likasinnade på ett barnhem och fortsätter sin vandring genom olika jobb och platser. Teman som identitet, drömmar och sociala orättvisor vävs in i berättelsen, vilket gör den till en viktig tidsdokumentation. Mottagandet av boken var blandat; medan den sålde bra och hyllades för sin själskildring, fick den även kritik för sin tyngd och stillastående stil. Recensioner visar att Vägen ut är mer än bara en personlig berättelse; den fungerar också som en kulturell och historisk skildring av en svår tid i svensk historia. För den som vill förstå Martinsons verk är det värt att titta på denna roman som en central del av hans självbiografiska projekt.