Skilda tiders danser är en svensk kortfilm från 1909, där Emma Meissner och Rosa Grünberg framträder i olika danser som förflyttar sig mellan flera tidsepoker. Filmen består av fyra avsnitt, där varje del visar en specifik dans i unika miljöer, som en modern salong och Hagaparken. Genom att växla mellan kläder från 1860-talet och rokokodräkter, skapar filmen en visuell kontrast som speglar de olika dansernas historiska kontext. Musiken, framförd av en ensam violinist, förstärker upplevelsen av de graciösa rörelserna och bidrar till den nostalgiska stämningen.
Filmen, som visades för första gången på biograf Apollo i Stockholm, fick positiva recensioner, där Aftonbladet och Sydsvenskan berömde både bilderna och dansarnas uttryck. Kritikerna hoppades att Skilda tiders danser skulle inspirera den yngre generationen att återupptäcka klassiska danser, som en del av en god uppfostran. Denna film är inte bara en konstnärlig prestation, utan också en värdefull kulturell dokumentation av tidens danstraditioner. För den som vill titta på en tidig svensk film med fokus på dans och estetik, är detta verk en intressant del av vår filmhistoria.