Sjösalavår är en svensk dramafilm från 1949, regisserad av Per Gunvall och baserad på Evert Taubes Sjösalaboken. Filmen följer trubaduren Evert Taube, som i rollen som sig själv kämpar med ekonomiska problem och bestämmer sig för att resa till Buenos Aires för att hämta inspiration till nya visor. Under sin resa reflekterar han över sina fantasier om Fritiof Andersson, en karaktär som skildras genom olika äventyr i världen. Filmen bjuder på en mix av verklighet och fantasi, där Taubes musik och viskonst spelar en central roll.
Rollistan i Sjösalavår inkluderar flera medlemmar av Taubes familj, vilket ger filmen en personlig prägel. Teman som familjeband, kreativitet och livets osäkerhet genomsyrar berättelsen. Trots blandade recensioner, där vissa kritiker påpekar att filmen inte når storfilmarnas höjder, har Sjösalavår en särskild plats i svensk filmhistoria som den sista av tre filmer baserade på Taubes visor från 1940-talet. För den som vill titta på en film som kombinerar musik och drama med inslag av svensk kultur är Sjösalavår ett intressant val.