Säterjäntan är en svensk stumfilm från 1912, regisserad av John Ekman. Handlingen kretsar kring Ragna, en rik bonddotter som förälskar sig i Anders, sonen på granngården. Tyvärr avvisar Anders Ragna till förmån för vallpigan Karin. Ragna, driven av svartsjuka, manipulerar situationen så att Karin blir anklagad för stöld och utkastad från gården. När Ragna och Anders senare gifter sig, kulminerar filmen i en mystisk och dramatisk dans som leder till en oförutsedd katastrof. Denna händelse, där jorden öppnar sig och för med sig alla dansare i eld och rök, ger en stark visuell och symbolisk avslutning på berättelsen.
Filmen är betydelsefull, inte bara som John Ekmans debut som regissör, utan också som en tidig skildring av kärlek och svartsjuka i svensk filmhistoria. Rollistan i Säterjäntan inkluderar flera framstående skådespelare, som Ragnhild Owenberg-Lyche som Ragna och Carlo Wieth som Anders. Trots att filmen blev ofullbordad på grund av tekniska problem, har den fått uppmärksamhet i efterföljande recensioner för sin dramatiska berättelse och sina tidiga filmtekniska ambitioner. För den som vill titta på en tidig svensk film är Säterjäntan en intressant och historiskt viktig upplevelse.