”Pojken utan ansikte” är en gripande dokumentärfilm från 2003 av Folke Rydén, som belyser livet för Hoa Duc Loc, en ung pojke från Vietnam som drabbades av en fosforbomb. Filmen följer Hoa Duc Locs kamp efter den fruktansvärda olyckan som förändrade hans liv för alltid. Genom intervjuer och dokumentation av hans vardag får vi en inblick i hans styrka och motståndskraft, samt hur han och hans familj försöker hantera de fysiska och känslomässiga konsekvenserna av hans skador. Rollistan i Pojken utan ansikte inkluderar både Hoa Duc Loc och hans familjemedlemmar, som ger en personlig och känslomässig dimension till berättelsen.
Temat kring krigets påverkan på civila liv och hur trauman kan överföras genom generationer är centralt i filmen. Recensioner av filmen har ofta lyft fram dess förmåga att väcka medkänsla och förståelse för dem som drabbas av konflikter. Genom att titta på Hoa Duc Locs liv får publiken en djupare insikt i de mänskliga kostnaderna av krig och vikten av att minnas och bearbeta dessa erfarenheter. Filmen fungerar som en påminnelse om att bakom varje nyhetsrubrik finns en människa med en historia.