På livets ödesvägar är en svensk dramafilm från 1913, regisserad av Mauritz Stiller, som baseras på Emilie Flygare-Carléns roman Rosen på Tistelön. Filmen utspelar sig i en tid präglad av sociala skillnader och kärlekens komplexitet. Handlingen kretsar kring Benjamin Green, en ung fiskarson, och hans förhållande till Eleonore Renskiöld, dotter till en godsägare. Denna relation ställs på prov av klasskillnader och familjens förväntningar, vilket skapar en dramatisk spänning i berättelsen. Med en rollista som inkluderar Carlo Wieth och Clara Pontoppidan, ger filmen en inblick i tidens sociala normer och känslomässiga konflikter.
Filmen, som visades för första gången på biograf Cosmorama i Göteborg, har fått varierande recensioner genom åren. Den är betydelsefull inte bara för sin tidiga plats i svensk filmhistoria utan också för sin utforskning av teman som kärlek, klass och identitet. Genom att titta på På livets ödesvägar kan man få en djupare förståelse för hur dessa teman fortfarande är relevanta idag. Filmens estetiska uttryck och berättarteknik bidrar till att den står ut som en tidig och viktig del av den svenska filmkanon.