Ljudmilas röst är en gripande dokumentärfilm från 2001 som följer den ukrainska kvinnan Ljudmila Ignatenko och hennes liv efter Tjernobylolyckan. Filmen, regisserad av Gunnar Bergdahl, ger en personlig inblick i Ljudmilas upplevelser som ung gravid kvinna vars liv förändras dramatiskt när hennes man Vasilij, en brandman, kallas in för att bekämpa bränderna efter katastrofen. Genom Ljudmilas berättelse får vi en känsla för den mänskliga tragedin och de långvariga konsekvenserna av kärnkraftsolyckan. Rollistan i Ljudmilas röst är en viktig del av filmens framställning, där Ljudmila själv, genom sin berättelse, ger en röst åt dem som drabbades av denna katastrof.
Filmen har mottagit positiva recensioner och hyllningar för sin känslomässiga tyngd och ärlighet. Genom att titta på Ljudmilas röst får publiken en djupare förståelse för hur olyckan påverkade individer och samhällen, och hur minnen av sådana händelser fortsätter att forma liv. Den vann även en Guldbagge för bästa dokumentär 2002, vilket understryker dess betydelse och påverkan. Ljudmilas röst står som ett viktigt dokument över mänsklig uthållighet och sorg, och bjuder in till reflektion över kärnkraftens risker och dess konsekvenser.