Flickorna, regisserad av Mai Zetterling och släppt 1968, är en svensk dramafilm som utforskar teman kring kvinnligt motstånd och identitet. Filmen följer ett teatersällskap som repeterar Aristofanes pjäs Lysistrate, där kvinnor i Aten tar till drastiska åtgärder för att stoppa krig. Genom att väva samman scener från teaterns repetitioner med de kvinnliga skådespelarnas privatliv, belyser filmen deras personliga konflikter och relationer. Rollistan i Flickorna inkluderar starka prestationer av Bibi Andersson, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom, som alla bidrar till filmens djup och komplexitet. Trots att filmen mötte hård kritik vid sin premiär, har den över tid blivit en kultklassiker, särskilt efter att den visades på olika plattformar som SVT och DVD.
Filmens provocerande innehåll och dess lekfulla form har fått både positiva och negativa recensioner. Kritiker som Simone de Beauvoir har hyllat filmens poetiska skönhet och subtila känslighet, medan andra har varit mer skeptiska. Flickorna erbjuder en skarp kommentar om kvinnors roller i samhället och utmanar traditionella normer. Den har blivit betydelsefull för att förstå feministisk filmhistoria och fortsätter att inspirera nya generationer av tittare. Att titta på denna film ger en inblick i både det förflutna och de pågående diskussionerna om jämställdhet och kvinnors rättigheter.