Anförtrodda medel är en svensk kort dramafilm från 1911, regisserad av Ernst Dittmer. Filmen bygger på Palle Rosenkrantz pjäs Betroede Midler och handlar om komplexa relationer präglade av svek och känslomässiga konflikter. Huvudkaraktärerna inkluderar Erand, en sakförare, och hans hustru Marcelle, vars handlingar leder till en dramatisk uppgörelse. Filmen utforskar teman som otrohet och moral, och hur dessa påverkar inte bara de inblandade utan även deras omgivning. Trots sin korta speltid lyckas filmen fånga intensiteten i känslomässiga beslut och dess konsekvenser.
Filmen blev dock kontroversiell och förbjöds av Statens Biografbyrå, som ansåg att dess innehåll kunde påverka ungdomspublik negativt. Recensioner av filmen visade på en stark reaktion mot dess skildring av äktenskaplig otrohet och de moraliska dilemman som uppstår. Rollistan i Anförtrodda medel inkluderar skådespelare som Henry Seemann och Philippa Frederiksen, som bidrar till filmens emotionella tyngd. Trots att filmen inte fick visas, har dess betydelse som en tidig skildring av svåra relationer och sociala normer gjort den till ett intressant objekt för filmhistoriker och de som vill titta på tidig svensk film.