Älskling, jag ger mig är en svensk film från 1943, regisserad av Gustaf Molander. Handlingen kretsar kring Marianne, som inte är särskilt intresserad av kärlek, men som plötsligt inser sina känslor för Bertil när han bestämmer sig för att flytta till Amerika. Denna insikt om hennes känslor för honom blir en central del av berättelsen. Rollistan i Älskling inkluderar Sonja Wigert som Marianne och Hampe Faustman som Bertil, vilket ger en stark dynamik mellan karaktärerna. Filmen bygger på Mark Reeds pjäs Yes, My Darling Daughter och bjuder på en nostalgisk inblick i kärlekens komplexitet under en tid präglad av förändringar.
Filmen hade premiär den 29 november 1943 och spelades in i Filmstaden Råsunda. Trots att den har sina rötter i en amerikansk pjäs, lyckas den fånga en unik svensk känsla. Ämnen som kärlek, insikt och val framhävs genom karaktärernas interaktioner. Recensioner av filmen har ofta lyft fram dess förmåga att skildra känslor på ett äkta sätt. För den som vill titta på en film som utforskar kärlekens oväntade vändningar och hur vi ibland inte inser vad vi har förrän det är på väg bort, är Älskling, jag ger mig en intressant upplevelse.