Älskarinnan är en svensk dramafilm från 1962, regisserad av Vilgot Sjöman, som markerar hans debut som filmskapare. Filmen följer en ung kvinna, spelad av Bibi Andersson, och hennes komplexa relation med en äldre man, tolkad av Max von Sydow. Berättelsen utspelar sig mot en bakgrund av känslomässiga konflikter och utforskar teman som kärlek, längtan och den mänskliga existensen. Rollistan i Älskarinnan är stark och inkluderar även Per Myrberg som pojken och Öllegård Wellton som mannens hustru, vilket bidrar till filmens djup och dynamik.
Filmen fick ett varmt mottagande av kritiker och anses vara en del av en ny våg inom svensk film, som bröt med det tidigare dominerande berättandet. Recensioner från tiden framhäver dess innovativa stil och känslomässiga resonans, vilket ledde till att den deltog i Filmfestivalen i Berlin 1963. Här vann Bibi Andersson Silverbjörnen för sin prestation, vilket ytterligare cementerade filmens betydelse inom svensk filmhistoria. Älskarinnan är en film att titta på för den som är intresserad av djupgående karaktärsstudier och den föränderliga svenska filmkonsten.