Ådalens poesi är en novellsamling av Pelle Molin, publicerad postumt 1897. Boken är uppdelad i två delar, där den första fokuserar på berättelser från Ångermanland och Frostviken, medan den andra tar läsaren till Norge. Berättelserna blandar humor med folklivsskildringar och äventyr, vilket ger en levande bild av de autentiska platser som beskrivs. En av de mest kända berättelserna, Kams, ger en inblick i den lokala kulturen och traditionerna. Molins verk har jämförts med Alfhild Agrells Nordanfrån, men Ingeborg Nordin Hennel menar att dessa böcker tillhör olika genrer och har olika stilistiska grepp, där Ådalens poesi betonar humor och äventyr.
Filmatiseringar av Ådalens poesi har gjorts vid två tillfällen, först som stumfilm 1928 och senare som ljudfilm 1947. Dessa adaptationer har tagit inspiration från flera av Molins noveller, vilket visar på verkets fortsatta relevans och betydelse. Recensioner från tiden kring publiceringen framhäver dess unika stil och innehåll, vilket gör att det fortfarande är intressant att titta på och diskutera idag. Med sin rika berättartradition och humoristiska anslag fortsätter Ådalens poesi att fascinera läsare och filmälskare.