Ådalens poesi är en novellsamling av Pelle Molin, publicerad postumt 1897. Boken är indelad i två delar; den första fokuserar på berättelser från Ångermanland och Frostviken, medan den andra tar läsaren till Norge. Berättelserna är präglade av humor och folkliv, med en stark koppling till autentiska platser. En av de mest kända berättelserna är ”Kams”, som fångar den lokala kulturen och traditionerna. I samtiden jämfördes Molins verk med Alfhild Agrells Nordanfrån, vilket ledde till diskussioner om deras respektive genrer och stil. Recensioner från den tiden visade på en uppdelning mellan Molins äventyrsberättelser och Agrells mer psykologiska och humorfria ansats.
Filmatiseringar av Ådalens poesi har gjorts vid två tillfällen, först som stumfilm 1928 och sedan som ljudfilm 1947. Den första filmen baserades på tre noveller från samlingen, medan den andra tog inspiration från flera berättelser och inledningen av Gustaf af Geijerstam. Dessa filmatiseringar har bidragit till att föra Molins verk till en bredare publik och ger en chans att titta på hans litterära skapelse i ett nytt ljus. Sammanfattningsvis står Ådalens poesi som ett betydelsefullt verk i svensk litteratur, med sina rika skildringar av det norrländska livet och dess kulturella arv.